sexdagarsen

Det har börjat sjungas i kvällssånger om den eviga kyssen, evigheten höll i sig ett par ögonblick efteråt. Inga namn gick i utbyte, endast dem förvirrade tungor som var lik små bär döpta i en ännu sötare blandning. En främlings mun. Så här efteråt är nerverna än ostabila, min personlig natur har börjat mig hylla. Den såg mig i blicken som den himmelska väsen, som aldrig får nog utav den röda nektaren. Morgonen kommer och sötman sköljs ut. Den är bitter ensam.


En vanlig hångel och morgonen efter beskriven utav ord av poesi.