Stranden
Rester av ett gammalt leende, jag hittade i dig.
Ett par djupa ögon, som sa du ville mig.
Du renades av vågorna, där fann du stort behag.
Jag simmade bland döda fisk, i nattens grunda lag.
Då väl på stranden såg jag dig, omfamnad av en örn.
Ditt blod och kött förstörde mig, jag föll i ryslig sömn.
Omfamnade av rödgul sand, jag känner doften din.
I mina djupa drömmars värld, kom möt mig.
Du är min.
Havsmonstret
Näck är jag förvisso endast själsligt.
Dock börja jag min meningsfulla gång.
Mot sångens ljus bevarat bortom havet.
Skyddat av vidundret och hans vän.
Strax innan slaget under ytan, med hatten ovan ytan dock.
Vi förbereder våra synen, röker, dricker, talar ut.
Med morgonljuset komma plötsligt.
Vi dör ut.
